En resa i tid

Restad Gård är en plats med mycket gamla anor. Från 1590-talet fram till 1700-talets mitt var Restad en herrgård. Därefter fungerade gården som sommarboställe för sammanlagt ett tiotal landshövdingar.

År 1905 inleddes ett nytt kapitel i Restads historia. Då invigdes Vänersborgs hospital och asyl. Efter att sjukhuset lagts ned lever nu Restad Gård vidare som plats för såväl arbete som boende och avkoppling.

Arkitekten Axel Kumlien var en av de mest anlitade när det gällde sjukhusbyggande i landet. Av de institutioner som tillkom mellan 1880 ochomkring 1910 var mer än hälften ritade av honom. Hans första krav när det gällde utformingen av byggnaderna var att de skulle vara praktiska och hygi- eniska, därefter kom de ekonomiska aspekterna, och sedan byggnadens värdighet och skönhet. Planlösningar och byggnadsutform- ning kom därför att tillmätas förållandevis stor vikt och fasaderna fick värdiga och ståtliga uttryck.

Kulturhistoriskt lägger man idag stor vikt vid att bevara samlade miljöer där byggnader och omgivande miljökomponenter bildar en oskiljbar, sammanhängande miljö och således kan berätta om gångna tiders näringsliv, sociala förhållanden, arbetsmiljö, byggnadsskick, estetiska ideal etc.

Portvakten

Vänersborgs hospital och asyl var ursprungligen en sluten värld. Hela området var inhägnat av ett långt avgränsande staket och vid sjukhusets entré, dvs denna plats, fanns grindar som bevakades av en portvakt.

Portvaktstugan är den röda tegelbyggnaden här intill, där portvakten både bodde och arbetade. Att på detta sätt inhägna sjukhusområden var snarast en regel vid denna tid.

Portvaktstugan är uppförd alldeles i början av 1900-talet och är, liksom sjukhusets övriga samtida byggnader, ritade av Axel Kumlien, en av sin tids mest anlitade sjukhusarkitekter. Husen är uppförda i en tidstypisk och enhetlig stil där de olika byggnaderna, såväl vårdavdelningar som överläkarvilla elle portvaktstuga, inte skiljer sig nämnvärt ifrån varandra vad beträffar arkitektoniskt formspråk.

Buss vid portvaktstugan.

Bebyggelsen strax utanför sjukhusområdet består till största delen av bostadshus för sjukhusets personal, uppförda under 1900-1920-talen. De större trevåningshusen är dock från 1959, uppförda för gift respektive ogift personal. Husen har senare blivit ombyggda med helt nya fasader.

Administrationshuset

Den stora byggnaden till höger är en av de första som uppfördes då sjukhuset anlades och kallades då för administrationshuset.

Ursprungligen inrymde byggnaden en mängd olika funktioner. I bottenvåningen låg bl.a. expedition, apotek och laboratorium, en trappa upp låg kyrksal med festsal och två trappor upp ett par personalbostäder.

Var festsalen ligger syns tydligt. Det är bakom de stora halvcirkelformade fönstren ovanför ingången. Kyrksalen framträder på husets baksida, även det med likadana stora fönster samt ett avslutande halvcirkelformat rum.

Sjukhusets äldsta byggnader är alla ritade av Axel Kumlien, en av sin tids mest anlitade sjukhusarkitekter. Husen är uppförda i en tidstypisk och enhetlig stil där de olika byggnaderna, såväl vårdavdelningar som överläkarvilla eller portvaktstuga, inte skiljer sig nämnvärt ifrån varandra vad beträffar arkitektoniskt formspråk.

Vykort från 1912

Festsalen år 1936

Manssidan och kvinnosidan

Sjukhusområdet var ursprungligen uppdelat i två huvuddelar; manssidan, som låg i områdets södra del (till vänster) och kvinnosidan, som låg i områdets norra del. Mellan dessa delar låg en avgränsande mittaxel bestående av olika slags personalbyggnader samt en park.

I mittaxelns västra del (dvs rakt fram) låg det s.k. ekonomihuset, med bl.a. kök, tvätteri och personalbostäder och strax därbakom låg maskinhuset, med ångmaskiner som tillgodosåg sjukhusets behov av el och värme. Längst i öster, på parkens motsatta sida, uppfördes sjukhusets administrationsbyggnad, som fortfarande ligger kvar.

I de två tegelbyggnaderna rakt fram vårdades de allra mest våldsamma kroniskt sjuka patienterna. Männen i den vänstra byggnaden och kvinnorna i den högra. Framför dessa låg tidigare två mindre paviljonger avsedda för mer akut sjuka patienter. På kvinnosidan ligger idag istället en f.d. vårdavdelning från 1959.

Den stora trevåningsbyggnaden till höger uppfördes för de lugnare, kroniskt sjuka kvinnliga patienterna.

Flygbild från sydväst år 1927 (foto: Aero Material AB)

Gamla Restad Gård

Den gula träbyggnaden är det äldsta huset på Restad Gård. Det uppfördes troligen på 1770-talet för landhövdingen Fredrik Liljehorn. Restad hade då varit landshövdingeboställe alltsedan mitten av 1700-talet.

Innan dess, från och med slutet av 1500-talet, var Restad en herrgård bebodd av den adliga Forstenasläkten. Tidigare under 1500-
talet tjänade Restad Gård som löneinkomst åt anställda hos kyrkan eller undervisningsväsendet.

Byggnadens nuvarande utseende härrör dock från 1800-talets andra hälft då den blev ombyggd åtminstone två gånger, på 1850-talet och på 1890-talet. Den sista ombyggnaden genomfördes strax efter att Restad upphört att vara landshövdingeboställe.

Gården blev nu istället utarrenderad till en Bror Andersson från Stigen vars svärmor var den driftiga Maria Andersson (”Maria på Stigen”) som tidigare startat Stigens textilfabrik. Hon anlade här år 1891 ett sjukhem för nervsjuka kvinnor, som dock lades ned redan fyra år senare på grund av olönsamhet.

År 1905 inleddes ett nytt kapitel i Restads historia. Då anlades här Vänersborgs hospital och asyl som ett av landets större mentalsjukhus. Det gamla Restad Gård fick nu istället fungera som sjukhusets ekonomiträdgård med bl.a. frukt och grönsaksodling.

Mangårdsbyggnaden från söder år 1903.

Mangårdsbyggnaden från norr år 1936.

Av Restads äldre ekonomibyggnader finns idag endast ett fåtal kvar. Ladugård, lada och andra större uthusbyggnader är idag rivna, de låg tidigare längre österut ungefär där växthusen idag ligger (se karta).

Var namnet Restad Gård kommer ifrån är okänt. En tolkning är att det är en sammansättning av det fornsvenska namnet Redhar och ordet stad, som ursprungligen betyder plats. Namnet skulle i så fall betyda platsen för Redhars bostad.

Villa Hehrne

Den här villan var ursprungligen överläkarens bostad och uppfördes år 1905.

Villan var områdets mest påkostade bostad och inreddes med fyra rum, veranda, kök och jungfrukammare på bottenvåningen samt med sovrum, badrum och kontor på övervåningen.

Dr Sellberg, sjukhusets förste överläkare

Villa Hehrne år 1907. (foto: Svenska Litografiska AB)

En stor del av den ursprungliga inredningen är idag bevarad, såsom dörrar, stuckaturer, kakelugnar och viss köksinredning.

Den kallas idag Villa Hehrne efter den siste överläkaren som bodde här. Den övriga sjukhuspersonalen bodde i ett antal hus som genom åren har uppförts på olika platser på området.

Holzhausens park

Den här parken är det bäst bevarade grönområdet på Restad Gård. Parken anlades år 1910 efter ritningar av trädgårdsarkitekt Axel Holzhausen och omfattade från början hela området mellan älven och sjukhusbyggnaderna. Vid denna tid ansåg man att en vacker miljö skulle bidra till patienternas tillfrisknande.

Ursprungligen var parkområdet indelat i
två delar; prydnadsträdgård och park. Prydnadsträdgården sträckte sig från centralbyggnaden och ned till vattnet. Den var anlagd med stora gräsmattor, buskage och bara enstaka träd så att utsikten mot älven inte skymdes för mycket.
I väster (d.v.s. på denna plats) anlades själva parken, med skogsdungar, damm och utsiktsplatser. Hit förlades även bl.a. idrottsfält samt bad- och båtbrygga.

Gården på andra sidan älven heter Nygård och uppfördes av den kände 1800-talsingenjören Nils Ericsson

Skötare och sköterskor intar förfriskningar. (foto: skötaren John Olsson)

Utsikt mot älven med passagerarbåten Elfkungen.

Parken i mittaxeln

På andra sidan om Kungsladugårdsvägen till vänster, där de mer nybyggda husen ligger, låg tidigare en stor och vacker park

Den anlades i samband med den övriga sjukhusanläggningen och planerades av trädgårdsdirektör Agathon Sundius. Vid denna tid ansåg man att en vacker miljö skulle bidra till patienternas tillfrisknande.

Parken var även en viktig del av den mittaxel som skiljde den södra s.k. manssidan från den norra s.k. kvinnosidan. Den sträckte sig från administrationshuset i öster till det s.k. ekonomihuset i väster (idag rivet och ersatt av parkeringsplatsen längre bort).

Parken i mittaxeln från väster med centralbyggnaden

Omkring år 1970 blev dock parken bebyggd av de fyra hus som står där idag. Byggnaden längst till vänster innehöll ursprungligen läkarexpeditioner medan de övriga tre fungerade som lokaler för arbetsterapi.

De tre vårdavdelningarna längre bort till vänster mot älven uppfördes 1967–1969.
På den platsen låg tidigare två äldre sjukpaviljonger avsedda för män. Den större av dessa två, nu rivna byggnader var av exakt samma slag som byggnaden rakt fram som är en f.d. sjukpaviljong avsedd för kvinnor.

Teknik och försörjning

Denna del av området var ursprungligen något av ett centrum för sjukhusets tekniska försörjning. På gräsmattan här bakom låg tidigare ångmaskin-huset – sjukhusets motor. Här fanns, förutom två ångmaskiner, även bl.a. elgeneratorer, vattencisterner och pumpar.

Med ångkraftens hjälp drevs generatorerna som i sin tur producerade el för hela sjukhusets behov. Avloppsångan tillvaratogs på flera sätt; dels som uppvärmning åt de varmluftsaggregat som installerats i byggnaderna men också som uppvärmning åt vattencisternerna. Vattnet hämtades från älven varifrån det pumpades upp till det högt belägna vattentornet (nu rivet) för att därifrån fördelas ut till de olika byggnaderna inklusive ångmaskinhuset. Alltsammans, electricitet, ånga och varmvatten, transporterades sedan på olika sätt till sjukhusets samtliga byggnader.

Sjukhuset hade även ett transportsystem i form av spårvagnar. En bana gick från ekonomiträdgårdarna vid det gamla Restad Gård längst i öster och en annan bana gick från lastbryggan nere vid älven. Båda spåren anslöt till den ”ringlinje” som dragits runt området och som bl.a. löpte utmed de vägar som idag finns på vardera sidan av parkeringen och gräsytan härbakom. Där parkeringsplatsen idag ligger låg tidigare det s.k. ekonomihuset, med spårvagnshall, kök, tvätteri samt personalbostäder på de övre våningarna.

Ekonomihuset och maskinhuset från sydost ca 1905. (äldre vykort)

Smedjan år 1936

Kyrkogården

Bakom häcken ligger sjukhusets gamla kyrkogård. Den planerades av trädgårdsdirektör Agathon Sundius och togs i bruk år 1906.

Av alla sjukhusets anläggningar är kyrkogården det kanske tydligaste uttrycket för det slutna samhälle som Vänersborgs hospital och asyl utgjorde. Här begravdes såväl patienter som personal; personalens gravar markerades med gravstenar medan patienterna istället fick numrerade järnkors med beteckningarna M (man) eller K (kvinna).

Anledningen var att sjukhussekretessen förbjöd att patienternas namn skrevs ut. Sjukhuset hade egen präst och begravningsceremonier kunde hållas i sjukhusets kyrksal i det s.k. administrationshuset, som ligger i områdets östra del.

Kyrkogården från kanalen år 1936. (foto: R Eisermann)

Kyrkogården kom också att användas som begravningsplats för Källshagens mentalsjukhus som anlades 1930. På grund av platsbrist utökades och förbättrades då kyrkogården.

Tegelbyggnaden till vänster har också anknytning till kyrkogården. Det är ett lik- och obduktionshus från 1905.

Brinkebergskulle sluss

Den första slussen vid Brinkebergskulle invigdes 1752 och konstruerades av vetenskapsmannen Christopher Polhem. Uppdraget bestod i att bygga en farled mellan Kattegatt och Vänern, från Vänern till Vättern och vidare från Vättern till Norrköping, men diverse tekniska missöden samt bristande ekonomi försenade och försvårade projektet.

Slussen förbinder Karls grav, som är en grävd förlängning av viken Vassbotten i Vänern, med Göta älv. Den nuvarande slussen grävdes
i närheten av den gamla och färdigställdes 1916. Lyfthöjden är 6 m, och Vänerns nivå över havet är 43,8 m.

Idag passerar omkring 3500 fritidsbåtar och ungefär lika många lastbåtar slussen årligen. Den ingår i den cirka 8 mil långa Trollhätte kanal, vilken drivs av Sjöfartsverket. Kanalens framtid som sjöfartsled är oviss då säkerheten inte anses kunna garanteras efter år 2030, och då staten anser att en nödvändig totalrenovering av slussarna i kanalen skulle vara alltför kostsam.

I slussen ligger S/S EWY, våren 1915. Hon är här bara två år gammal, byggd på Eriksbergs Mek. verkstad.

Karl IX sluss ”Kullen”, tidigt 1900-tal.